Denna replik, skriven av Jaana Nilsson, publicerades först på Realtid.se (28/11)

”Den negativa bild som målas upp av entreprenadjuridiken känner jag inte igen. Däremot behöver bestämmelserna bli enklare och mer enhetliga.” Det skriver Jaana Nilsson, advokat på AG Advokat i en replik på Mikael Anjous debattinlägg.

Mikael Anjou uttrycker i sin debattartikel (Realtid.se 29/10) att byggbranschen brustit i att leverera. Om attack sker mot bland annat konserverande branschstandards som AB 04/ABT 06 framhålls att förändring kommer att ske. Den negativa bild som målas upp av entreprenadjuridiken känner jag inte igen. Däremot behöver AB 04/ABT 06 bli enklare och mer enhetliga – något många hoppas se i de reviderade standardavtalen som förväntas komma i slutet av 2020.

I den tankeväckande och läsvärda boken av Mikael Anjou ”Den ineffektiva byggbranschen” lyfts följande strukturer som hinder för förändring, utveckling och innovation i branschen fram: Institutionella ramverk, kollektivavtalet för hantverkarna, nationella/regionala delmarknader med bristande konkurrens och branschstandards.

Som advokat verksam inom entreprenadrätt känner jag, i stora delar, inte igen beskrivningen av entreprenadjuridiken.

I boken anförs att de allmänna bestämmelser AB 04/ABT 06 innebär en praktisk tillämpning som leder till brister i ansvarstagande. AB 04 för utförandeentreprenader beskrivs statuera ”dum gör som dum säger”. Det baseras på en feltolkning. I anbudsskedet bestäms kontraktsomfattning och pris utifrån kontraktshandlingarna. Syftet är att anbuden som lämnas ska vara jämförbara. Under utförandet finns avtalsmekanismer som syftar till att förhindra ”dumt utförande”. I AB 04 (kap. 2 § 9) framgår bland annat en underrättelseskyldighet om det upptäcks att uppgifter i kontraktshandlingarna i väsentligt avseende avviker från verkliga förhållanden eller att kontraktshandlingarna på annat sätt är så bristfälliga eller utformade så att det skulle medföra olägenheter eller vara olämpligt att utföra kontraktsarbetena enligt dessa. Om part inte följer detta ska denne ersätta skadan som uppkommer.

Vidare ska entreprenören granska mottagna handlingar (kap. 2 § 10). Även regleringarna om tillkommande arbeten (ÄTA-arbeten) mot extra ersättning för entreprenören är ett incitament som motverkar ”dumt” utförande. Att AB 04/ABT 06 (kap. 1 § 6) lägger ansvaret på den part som tillhandahållit uppgift påstås av Anjou bidra till undandragande från ansvarstagande; ”inte vårt ansvar.” Syftet är dock att minska transaktionskostnaden. Den part som har enklast att ta fram information ska göra det och de facto ta ansvar. Att mottagaren av information slipper dubbelkolla den för att ta överta ansvaret, innebär att både tid och kostnader i projektet sparas.

Det finns även en föreställning om att entreprenadjuridiken är ett eget system, men Högsta domstolen har bekräftat att dispositiv (avtals)rätt gäller. Principen att den part som tillhandahållit uppgift bär ansvaret finns dessutom i alla kommersiella avtal och är inte unik för byggbranschen (Högsta domstolens dom NJA 2013 s. 1174.)

Beskrivningen av att juridik och avtal prioriteras högre än produktionen känns inte igen (turligt nog). Min erfarenhet är dock att genomtänkt avtalsskrivning och avtalsefterlevnad rangordnas för lågt, sett i relation till hur det med rätt kunskap skulle kunna öka effektiviteten i projekten. Vidare sker i stor utsträckning avvikelser från standardavtalen, ofta utan närmare analys av konsekvenserna. Igenkänning saknas därför även för att parter skulle vara hämmade att avvika från AB 04/ABT 06.

Beställare som gett utrymme till totalentreprenörer att på sitt sätt genomföra projektering och utförande för att uppnå beställarens funktionskrav har säkerligen fått uppleva både idéer och innovation. Likaså kan välformulerade partneringavtal förutom att ge ökad innovation, bidra till total riskminimering och att parterna gemensamt arbetar för bådas bästa.

Fotnot:

Detta är AB 04: Allmänna Bestämmelser är avsedda att användas vid byggnads-, anläggnings- och installationsentreprenader på utförandeentreprenad, det vill säga då beställaren svarar för projektering och entreprenören för utförande. Standardbestämmelserna kan användas både vid delad entreprenad och generalentreprenad.

Detta är ABT 06: Allmänna Bestämmelser för totalentreprenader är avsedda att användas vid byggnads-, anläggnings- och installationsarbeten som utförs på totalentreprenad, det vill säga då entreprenören svarar för projektering och utförande.