Affärsjuridik för stabilitet och framdrift

• Artikel

Möjlighet för Högsta domstolen att meddela prövningstillstånd i mål med frågor som rör tolkning av ABT 06 kap. 8 § 1 p. 1.

Är ABT 06 kap. 8 § 1 p. 1 endast tillämplig på anteciperade förseningar eller ger bestämmelsen beställaren möjlighet att häva kontraktet även vid faktisk försening? Den frågan prövade Svea hovrätt i ett avgörande från juni i år (mål nr T 78-24). I målet prövade hovrätten också om beställaren förlorat rätten att komplettera sin hävningsgrund. Målet i hovrätten rörde i huvudsak en tvist om hävning av ett entreprenadkontrakt avseende rivningsarbeten och vissa markarbeten. Standardavtalet ABT 06 var avtalat att gälla för entreprenaden. Beställaren hade hävt entreprenaden och vid hävningen gjort gällande att den hade försenats så att den uppenbarligen inte kunnat färdigställas inom kontraktstiden (ABT 06 kap. 8 § 1 p. 1). Beställaren hade även i ett senare skede kompletterat sin hävningsgrund och gjort gällande att denne hade hävningsrätt enligt ABT 06 kap. 8 § 1 p. 3 alltså pga. att entreprenaden inte var kontraktsenligt utförd och enligt allmänna kontraktsrättsliga principer. Med anledning av hävningen hade parterna framställt ömsesidiga skadeståndsanspråk gentemot varandra. Enligt ABT 06 kap. 8 § 1 p. 1 har en beställare rätt att häva ett kontrakt såvitt avser återstående arbeten om entreprenaden har försenats så att den uppenbarligen inte kan färdigställas inom kontraktstiden. Därtill krävs för hävningsrätt att förseningen inte beror på omständigheter som berättigat till tidsförlängning samt att förseningen av färdigställandet ska medföra väsentlig olägenhet för beställaren. Entreprenören invände att bestämmelsen (p. 1) endast är tillämplig på anteciperade förseningar och inte redan faktiskt inträffade sådana. Beställaren hade nämligen hävt kontraktet efter kontraktstidens utgång och efter viss medgiven tidsförlängning. Vad gällde den andra hävningsgrunden (p.3) invände entreprenören att beställaren genom passivitet och utebliven reklamation hade förlorat rätten att göra gällande bristande kontraktsmässighet som grund för hävning. I frågan om ABT 06 kap. 8 § 1 p. 1 kan tillämpas vid faktisk försening tog hovrätten avstamp i en utförlig redogörelse för vad som skrivits i doktrin i den aktuella frågan och tidigare domar från hovrätten där bestämmelsen varit föremål för prövning (mål T 872-19 och T 8169-19). I avsaknad av vägledande avgöranden från Högsta domstolen i fråga om det aktuella avtalsvillkoret påtalade hovrätten vad Högsta domstolen uttalat om tolkning av entreprenadkontrakt i allmänhet. Hovrätten beaktade bestämmelsens ordalydelse och konstaterade därutöver att det utifrån entreprenadavtalets systematik bör vara möjligt att med stöd av bestämmelsen häva avtalet efter kontraktstidens utgång, om entreprenadarbetena inte har slutförts och entreprenaden ännu inte färdigställts. Vidare uttalade hovrätten bland annat att en tolkning av bestämmelsen som innebär att hävning endast kan ske inom kontraktstiden skulle tvinga kvar en beställare i ett kontraktsförhållande utan möjlighet att angripa en försening på annat sätt än genom vite. En sådan tolkning balanserar enligt hovrätten inte beställarens och entreprenörens intressen på det sätt som annars präglar allmänna bestämmelser i standardavtal. Hovrätten landade i slutsatsen att avtalsvillkoret bör kunna tillämpas även efter kontraktstidens utgång. För att hävningsrätt ska föreligga krävs även att det försenade färdigställandet medför en väsentlig olägenhet för beställaren. Hovrätten uttalade att motsvarande synsätt som gäller vid köprättsliga hävningar, att dröjsmålets betydelse ska bedömas objektivt med beaktande av köparens speciella situation, bör tillämpas även vid prövning av rekvisitet väsentlig olägenhet vid entreprenadrättsliga hävningar. Efter genomgång av den bevisning som lagts fram i frågan bedömde hovrätten, till skillnad från tingsrätten, att beställaren inte lyckats visa detta. Beställarens hävning var därmed obefogad. Ett hovrättsråd var skiljaktigt i den här delen. Beställaren hade inte heller framgång med sin i efterhand kompletterade hävningsgrund. Hovrätten konstaterade att det inte är uteslutet att det i vissa fall kan vara möjligt för en hävande part i ett kontraktsförhållande att komplettera sin hävningsgrund. Men, fortsatte hovrätten och hänvisade till Högsta domstolens avgöranden NJA 2017 s. 203 p. 9 (Kravmjölken) och NJA 2018 s. 127 p. 23–25 (Flyget till Antalya), av allmänna kontraktsrättsliga principer följer att en avtalspart som vill göra gällande påföljder pga. avtalsbrott inte kan förhålla sig passiv. Eftersom beställaren i ungefär ett år innan hävningsgrunden framställdes haft kännedom om de brister i arbetena som gjordes gällande fann hovrätten att beställaren genom sin passivitet förlorat rätten att åberopa bristerna som grund för hävning. Båda parter har överklagat hovrättens dom som för närvarande ligger hos Högsta domstolen i väntan på beslut om prövningstillstånd. Beställaren har som skäl för prövningstillstånd argumenterat för att det finns ett behov i branschen att få klarlagt om väsentlighetskravet ska tolkas i analogi med köprätten. Beställaren har hänvisat till vissa uttalanden i Motiv AB 72 och menar att väsentlighetskraven i då gällande standardavtal sattes betydligt lägre än vad hovrätten kom fram till i detta avgörande. Vidare har framförts att ordalydelsen av den aktuella hävningsregeln (p. 1) har varit i princip oförändrad sedan 1972 fram till nu gällande standardavtal och att den även föreslås bli i princip oförändrad i den nya versionen av standardavtal som förväntas komma under nästa år. Motivuttalandena till AB 72 torde enligt beställaren därmed spegla branschpraxis rörande tolkning av standardavtalen och det finns därför ett behov av vägledning från Högsta domstolen. Det framhålls vidare att hovrätten och tingsrätten kommit till helt olika slut i fråga om förseningen medfört en väsentlig olägenhet samt att ett hovrättsråd var skiljaktigt, vilket enligt beställaren också talar för behovet av vägledning. Beställaren har argumenterat för att det även föreligger prejudikatdispens i frågan om vilken rättslig betydelse en hävande parts passivitet har avseende möjligheten att åberopa en kompletterande grund till stöd för redan lämnad hävningsförklaring. Som följd av att prövningstillstånd meddelas i den frågan, ska prövningstillstånd även meddelas avseende frågan om väsentlighetsbedömningen vid hävning av entreprenadkontrakt ska göras utifrån varje avtalsbrott för sig eller om flera avtalsbrott som var för sig inte är väsentliga, tillsammans kan utgöra ett väsentligt avtalsbrott. Kan vi kanske förvänta oss ett beslut avseende prövningstillstånd från Högsta domstolen redan inom den närmsta månaden?

Läs mer

Stora Enso och BayWa r.e. ingår partnerskap för utveckling av vindkraft

AG Advokat har biträtt Stora Enso i samband med etableringen av ett joint venture och partnerskap med BayWa r.e. för att utveckla landbaserad vindkraft i mellersta och norra Sverige. Projekten omfattar en planerad kapacitet på 1,2 GW. AG Advokats team har bestått av partner Eric Ödling, counsel Johan Sahlin, biträdande jurister Elin Wallencrona, Malin Alfreds och Linnea Uhr.

Läs mer