”Plötslig” och ”oförutsedd skada” har prövats i år av Högsta domstolen

”Plötslig” och ”oförutsedd skada” är mycket vanliga krav som uppställs i allriskförsäkringar och skadan måste därmed uppfylla dessa för att den ska täckas av försäkringen. Det gäller i entreprenadförsäkringar, men även i andra sorters allriskförsäkringar. Det är därför särskilt viktigt att förstå begreppens innebörd.

Tidigare i år slog Högsta domstolen i NJA 2024 s. 52 ”Möbelvaruhuset i Boden” fast att allriskmomentet i företagsförsäkringen var tillämpligt och att ett möbelföretag hade rätt till försäkringsersättning för ”plötslig” och ”oförutsedd” skada i samband med att taket på varuhuset rasade.

Taket på ett möbelvaruhus i Boden rasade ner. Möbelföretaget ägde byggnaden och vände sig till sitt försäkringsbolag för försäkringsersättning. Försäkringsbolaget ansåg av flera skäl att skadorna inte omfattades av den tecknade försäkringen.

En grundläggande fråga som lyfts i avgörandet handlar om tolkning av försäkringsvillkor. Högsta domstolen upprepade vad som framkommit tidigare genom dess praxis de senaste åren. Vid tolkning av försäkringsvillkor är det centrala villkorets ordalydelse, främst i objektiv mening baserat på textens normala språkliga betydelse. Om ordalydelsen ger möjlighet till olika tolkningar får systematiken och övriga försäkringsvillkor vägas in. Andra faktorer så som syftet med villkoret och vad som är en förnuftig och rimlig reglering kan också spela in (jfr bland annat ”Epidemiavbrottsförsäkringen” NJA 2023 s. 630). Domstolen genomförde en avtalstolkning av ordalydelsen och systematiken i det aktuella fallet och fann därigenom att det krävs att skadehändelsen omfattas av grundförsäkringen för att allriskmomentet inte ska bli tillämpligt, såvida det inte finns något särskilt undantag i allriskmomentet. Det ansågs inte vara fallet och allriskmomentet ansågs tillämpligt för händelser avseende såväl snölast på tak som bristande byggnadskonstruktion.

Det är första gången sedan prejudikatet NJA 2007 s. 17 (”Scana Steels maskinförsäkring”) som Högsta domstolen prövat om en skada varit ”plötslig” och ”oförutsedd”. Domstolen konstaterade i det nya fallet att skadan var omedelbar och därmed ”plötslig”. Högsta domstolen beskrev att ”plötslig” innebär att förloppet är momentant; det ska inte gå att förhindra dess utveckling eller omfattning. En sådan begränsning undantar därmed skador som utvecklar sig över tid.

Skadan ansågs även ”oförutsedd”. Den ansågs inte i någon rimlig mening ha varit möjlig att förutse för möbelföretagets ledning. Högsta domstolen beskrev ”oförutsedd” skada som att det inte får vara något som det finns anledning att räkna med. Utanför ”oförutsedd” faller därmed sådant som beror på förslitningar på grund av normal användning. Bedömningen ska vara objektiverad utifrån vad som typiskt är möjligt att förutse.

Möbelföretagets företrädare eller arbetsledning ansågs inte ha haft faktisk kännedom om byggnadens bristande konstruktion. Enbart att möbelföretaget var ägare till byggnaden och ansvarade för den gjorde inte skadan möjlig att förutse. Eventuella felaktigheter i samband med den tilläggsisolering som skedde fem år innan raset via ett utomstående företag som totalentreprenör kunde inte tillräknas möbelföretaget. Vidare ansågs utredningen i målet ge ett klart besked om att den bristande bärförmågan på taket inte var möjlig att upptäcka med blotta ögat. Vid en generell besiktning som genomförts ett par år tidigare framkom inte något som tydde på att byggnadens konstruktion var bristfällig.

Orsakssamband kommenteras också särskilt av domstolen. Speciellt den situation när två eller flera risker samverkar till en skada, dvs. samverkande skadeorsaker och bara den ena risken täcks av försäkringen. Som utgångspunkt används i försäkringsrätten något som kallas huvudorsaksläran. Den orsak som är den huvudsakliga, dominerande eller viktigaste eftersöks och blir styrande för vilken försäkring som ska bära hela skadan. I vissa fall kan det dock vara så att orsakssambandet redan regleras av lag eller i försäkringsvillkoren. I andra fall kan det vara mindre lämpligt att tillämpa huvudorsaksläran, som när försäkringstagarens intresse väger tungt som i konsumentförsäkring eller personförsäkring.

Utredningen i målet visade att skadeorsaken var bristande byggnadskonstruktion. Även om det fanns snö på taket var det inte den huvudsakliga anledningen till raset och snömängden var ordinär för regionen och årstiden.

Högsta domstolen resonerade i domen även kring bevisbördans placering i mål om försäkringsersättning och hänvisade till avgörandet ”Bilbranden i Sollentuna” (NJA 2021 s. 983). Gällande bevisbörda bör sådana faktorer som i allmänhet tillmäts betydelse vid bestämmande av bevisbördans placering i tvistemål beaktas, såsom parternas möjligheter att säkra bevisning. I det sammanhanget bör hänsyn bland annat tas till att det generellt sett är svårt att bevisa frånvaron av en omständighet. Det är en förenklad bild att påstå att försäkringstagaren har bevisbördan för sådana omständigheter som medför att villkor som reglerar försäkringens omfattning är tillämpliga och att försäkringsbolaget har bevisbördan för omständigheter som gör undantagsvillkor från försäkringen tillämpliga.

Sammanfattningsvis finns det intressant information om tolkning av försäkringsvillkor, plötslig och oförutsedd skada, orsakssamband och bevisbörda som vi tar med oss från domstolens avgörande.

Läs mer här.