Nyhetsrum

”Kan vi hoppa över förordet?”

Krönika skriven av Viktoria Edelman, först publicerad i Byggvärlden.


När jag gick på högstadiet och det närmade sig prov kom alltid frågan upp vad det var som skulle läsas på inför provet. Läraren avkrävdes besked om exakt vilka sidor som egentligen behövde studeras för att vi skulle lyckas med provet. Vi ville ju inte i onödan lära oss något som inte skulle komma på provet. En obligatorisk fråga var; ”Kan vi hoppa över förordet?”. För i förordet stod väl mest författarens egna tankar om ämnet och inte något riktigt matnyttigt inför provet. Fick vi inget svar så hoppade jag alltid över förordet!

Med åren har jag kommit till insikt om att förorden visst har ett eget värde. Förord skrivna av författare som förklarar varför boken överhuvudtaget skrivits. Förord skrivna av andra som talar om varför boken absolut måste läsas. Förord skrivna som dörröppnare för läsaren.

I mitt yrke som advokat håller jag utbildningar i entreprenadrätt. Då talar jag alltid om förorden till standardavtalen AB 04 och ABT 06. Ja, ni vet den där sidan som oftast bläddras förbi i jakten på den där bestämmelsen som reglerar en uppkommen diskussion om vad entreprenören egentligen borde ha räknat med i sitt anbud eller den bestämmelsen som anger varför beställaren ska betala för hinderkostnader som beror på att bygglov inte har beviljats i tid.

Förorden till AB 04 och ABT 06 innehåller bl.a. Byggandets kontraktskommittés (BKK) förklaringar om när avtalen ska användas, vad utförande- och totalentreprenadentreprenader är och att avtalen bygger på en rimlig balans mellan rättigheter och skyldigheter. Lite mot slutet i förorden har BKK också skrivit om avtalsparternas lojalitetsplikt, som kanske inte får den uppmärksamhet som jag tycker att den borde få. BKK anger där att ”Med hänsyn till den komplexitet som ofta sammanhänger med genomförandet av entreprenader är en god kommunikation och samverkan nödvändig för ett gott resultat” samt att parterna bör arbeta för att få till stånd ”former för en fortlöpande dialog” och ”visa varandra förtroende och öppenhet”.

Dessa kloka tankar om vikten av samarbete och god kommunikation passar in på alla entreprenader, men alldeles särskilt i de entreprenader som genomförs i samverkan, också kallat partnering. För dessa entreprenader finns inga egna standardavtal, utan kontrakten brukar bygga på AB 04 eller ABT 06 med vissa justeringar. Jag brukar om frågan kommer upp peka just på förorden för att visa på att det finns stöd i standardavtalen för just partneringentreprenader.

I Sverige söker vi jurister stöd vid tolkning av lagar genom att gå till förarbetena och leta i propositioner, riksdagsutskottsprotokoll och lagrådsyttranden för att förstå tankarna bakom bestämmelserna. Till AB 04 och ABT 06 har vi inga sådana förarbeten, även om det finns motiv till äldre standardavtal som AB 65 och AB 72. Inom EU-rätten är det däremot helt ointressant att leta i förarbeten. Istället anges i inledningen, preambeln, till ett direktiv vad som är syftet med bestämmelserna och där sätts de i sitt sammanhang. Så preamblarna kan absolut inte hoppas över utan används istället flitigt när bestämmelserna ska förstås. På samma sätt menar jag att förorden till AB 04 och ABT 06 också ska fungera.

Svaret på frågan om förordet kan hoppas över är när det gäller AB 04 och ABT 06 alltså ett rungande NEJ! Läs dem istället noga och se till att leva upp till dem så får ni goda förutsättningar för ett gott resultat i era kommande entreprenader!

Möt vår medarbetare: Maria Saxby 

Maria började hos oss på AG Advokat för snart nio år sen och har under sin tid på byrån haft flera olika roller. Hon började som receptionist och har sen dess hunnit vara både assistent, sommarnotarie och studentmedarbetare, och sedan 2022 är hon en av våra skickliga biträdande jurister.

Jämkning av vite i standardkontrakten

I entreprenadtvister där AB04/ABT06 gäller som standardavtal är det inte ovanligt att parterna bl.a. tvistar om s.k. förseningsvite. Beställaren gör då gällande att entreprenören varit försenad med att leverera entreprenaden, medan entreprenören i första hand gör gällande att denne inte varit försenad, och inte sällan i andra hand att eventuellt vite i vart fall ska jämkas. Den senare invändningen presenterar egentligen ett intressant problem som sällan berörs och än mer sällan prövats. Varför ska jämkning ske, och hur görs den?